Henry är tillbaka

….och vilken återkomst sedan.

Kommer in och avgör med matchens enda mål. Efter alla kommentarer om att ”han har allt att förlora och inget att vinna” så får han göra detta fantastiska (måste man ändå säga) inhopp. Det blir inte vackrare än såhär. Alla tror (inklusive jag) att han kommer att göra en rätt slät figur och vara långt ifrån den vi vill minnas honom som och så kommer han in och avgör. Och på det sättet, det var inte ett mål vilket som helst, inte ett slumpmål eller ett ”vara på rätt ställe”-mål, utan ett klassiskt Henry-mål. Ett mål som Arsenal har saknat forwards som gör, ett mål som passar så bra in i Arsenals övriga spel.

 

Men, Henrys övriga dryga 20 minuter var inte mycket att hänga i granen. Hade det inte varit för målet så hade hans insats klassats som ”godkänd men inte mycket mer”. Det tog lång tid innnan han hade kotroll på bollen och han gjorde inte mycket mer vettigt än just målet. Jag tror fortfarande att insatsen är mycket högre än vinstmöjligheten. Han skulle kunna åka till USA nu och känna sig nöjd, men en Premiere League-match är annat än FA-cup mot Leeds.

 

Men när han byttes in i går var det bara glada miner och jag var glad ända till jag somnade igår. Så nån form av succe var det iallfall.